Scharlakansfeber

Gustav har sedan i tisdags kväll haft feber. På onsdagmorgonen lät det som att han hade ont i halsen. Nackdelen med språkstörning är att det är svårt att fråga om olika symtom. Han blev röd om kinderna men trodde det var för febern. Igår satt han mest i soffan och kollade på tv och såg allmänt sjuk ut. Idag full med prickar som känns som sandpapper. Misstänkte scharlakansfeber och det ska behandlas med antibiotika snarast. Ringde kvällsmottagningen som egentligen inte hade någon mer tid men vi fick komma kl 20 ändå. De får nog jobba rätt så mycket övertid för vi var inte ensamma. Vi träffade en väldigt trevlig läkare som var mycket go med barn. Tyvärr hade vi lite svårt att förstå vad han sa då svenskakunskaperna inte var de bästa. Han tittade i öronen (jag kom på efteråt att jag inte ens frågade om de var bra men jag hade ju redan hemma ställt diagnosen som jag även berättade i telegon till sjuksköterskan, inte bara att han har feber och prickar), han lyssnade på lungorna och kikade på prickarna. Hela tiden pratar han MED Gustav. Det blev stick i fingret för att kolla CRP, halsprov (blä) och tempen i örat. När vi hade väntat kvarten det tar för CRP att bli klar ropade doktorn upp oss igen. Han kallade till sig Gustav vid datorn och hade honom mellan sig och datorn där han berättade för honom vad proverna visade.
– Du har en infektion i halsen.
Gustav nickar
-Din sänka är 28.
Gustav nickar.
– Du har feber.
Gustav nickar.
– Du ska få lite medicin
Doktorn klickar fram receptsidan.
Gustav tittar nyfiket.
– Vilken medicin vill du ha?
Gustav tittar en stund på datorn och pekar på skärmen.
– Den!
– Jag ska hitta en god smak till dig.
Jag börjar opponera mig när han närmar sig K för kåvepenin och diskuterar amimox då jag vet att Gustav gillar den men de har ju restriktioner för bredspektra så det blir kåvepenin. Barn brukar uppleva Kåvepenin som väldigt äcklig men jag tänker att vi väl får testa den.
Doktorn förklarar för Gustav att han skrivit ut medicin till honom.

Så himla trevlig doktor! Att han inte kunde svenska så bra var så klart synd och hade varit ännu bättre men att han var så bra med barn övervägde det dåliga språket. Tänk om alla var så bra.